Debatt-artikel i VK: Ett samhälle för alla? - RESPEKT. Tankesmedja
Funktionsrätt måste utvecklas som ett eget politikområde, skriver Camilla Björnehall Bergstedt och Kerstin Norlander, RESPEKT. Tankesmedja, Funktionsrätt Västerbotten inför en debatt mellan Umeås lokalpolitiker om hur vi tillsammans kan bygga ett lokalsamhälle för alla den 26 augusti kl. 18.00 i Studion, Folkets Hus.
Så är det val igen. Alltså är det dags att utvärdera vad politikerna lovade 2022 och vad de gjort under mandatperioden. Masterstudenten Malcolm Unge har undersökt vad partierna i Umeå kommunfullmäktige gick till val på och vad de sedan äskat i sina budgetar inom politikområdet funktionsrätt. Rapporten är en dyster läsning.
Inför det förra valet kan man konstatera att partiernas löften var allmänt hållna och att man hade få konkreta politiska förslag. Hänvisningar till funktionsrättskonventionen saknades, liksom behoven på landsbygden.
När funktionsrätt nämndes betonades att brukarnas behov och inflytande ska stå i centrum. De rödgröna ansåg att omsorgen ska ske i offentlig regi, medan Alliansen ville ha valfrihet.
Moderaterna och Liberalerna hade ambitionen att Umeå skulle bli Sveriges bästa kommun för personer med normbrytande funktionalitet. Flera parter ville se ett ”tillgängligt samhälle”; Socialdemokraterna (S) ett ”smart samhälle”; Liberalerna (L) ett ”universellt utformat samhälle”. Hur detta ska komma till stånd beskrevs inte. S, Vänsterpartiet (V), Miljöpartiet (MP) och Centern (C) tog upp Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Man ville bygga fler boenden och införa avgiftsfria LSS-fritidsresor.
C, MP, L och Kristdemokraterna (KD) nämnde sysselsättning för personer med normbrytande funktionalitet.
Generellt hade funktionsrättsfrågorna en undanskymd roll i valrörelsen. Konsekvensen av detta blev att frågorna är mer eller mindre osynliga i partiernas budgetförslag där man kan avläsa partiernas konkreta politik. Granskas 2026 års budgetförslag noteras att det överlag är äldreomsorgen som prioriteras och då med fokus på personalen, inte brukarna. I övrigt är det lagkrav i LSS och Socialtjänstlagen (SoL) som behandlas.
De styrande partierna (S+MP) tog inte upp funktionsrättsfrågorna alls i 2026 års budget. De föreslog enbart en förstärkning på 0,5 % till individ- och familjenämnden. Alliansen avstyrkte förstärkningen trots att man nämner funktionsrättsfrågorna. Oppositionen kritiserade de styrande för bristen på anpassade bostäder och föreslog tillgänglighetsanpassade badplatser (L).
Arbetarpartiet var mest ambitiös då de äskade ett utökat stöd på 53 miljoner till individ- och familjenämnden. Medlen föreslogs användas till personal och till dessas kompetensutveckling, samt en omorganisation av förvaltningen. För V stod personalsituation i hemtjänsten i centrum. I övrigt hänvisade med till LSS och Sol. Man vill förkorta väntetiderna för besked om stödinsatser. Därutöver hade partiet inga konkreta politiska förslag. SD krävde också utökade anslag på 45 miljoner till Individ- och familjenämnden, och tog dessutom upp stöd till paraidrott.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att ambitionen i partierna budgetar är långt ifrån vad som krävs för att realisera valmanifestens ord om ett ”tillgängligt samhälle”, ett ”smart samhälle” eller ett ”universellt utformat samhälle”. Brukarnas perspektiv saknas också. Politikerna tycks ha glömt människorna, som ofta är sköra och maktlösa. Under nästa mandatperiod finns det alltså en hel del att göra.
Partierna bör till att börja med skaffa sig bättre kompetens inom funktionsrätt och studera den av Sverige ratificerade funktionsrättskonventionen som en utgångspunkt för att utforma en adekvat politik på området. Funktionsrättsrörelsens kunskap på området är också användbar. Funktionsrätt måste utvecklas som ett eget politikområde likvärdig med andra områden som utbildningspolitik eller energipolitik.
Camilla Björnehall Bergstedt
Kerstin Norlander
RESPEKT. Tankesmedja, Funktionsrätt Västerbotten