Konkreta berättelser

 "LSS, lag om stöd och service för vissa funktionshindrade. Lagen är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra."

"I rätten till ett gott och självständigt liv ingår till exempel att du ska ha möjlighet att arbeta, studera eller ha någon annan meningsfull sysselsättning. Du ska också kunna vara med i samhällslivet och till exempel kunna ta del av kultur- och fritidsutbud på samma villkor som alla andra."

Vår son är vuxen nu och har varit inskriven i LSS sedan många år. Han har aldrig känt sig som en del av samhället eller fått alla de möjligheter som beskrivs ovan i andra stycket.

Han fick plats i kommunalt LSS boende där resurserna har varit små och ambitionen låg för att uppnå det mål som LSS innebär. Han har skickats fram och tillbaka mellan boendet och psykiatrin och ingen förbättring har skett. Har hört oändligt många gånger att "det är inte vår arbetsuppgift". Att handräckning begärs varje gång gör ju inte heller hans mående bättre.

Han har flera gånger under årens lopp förvarats i månader och längre på psykiatrisk slutenvård. Helt opassande och olämpligt för en med hans funktionshinder. Eftersom hans psykiska mående har blivit så mycket sämre så har han flytt in i ett visst beroende.

Han behöver ett LSS boende med empatisk och kompetent personal som ger den hjälp och stöd han behöver. Förhindrar mobbning, ger uppmuntran och vägledning. Ger honom möjlighet till ett gott och självständigt liv. Ser till att han får stimulans genom resor, aktiviteter mm. Vår son är social som person när han finns i en gemenskap där han känner sig trygg och sedd.

Han behöver en psykiatrisk vård som fungerar genom att det sker informationsöverföring inom den egna verksamheten. Samt att det upprättas en individuell plan. Samarbete över klinikgränserna på NUS. Ständiga byten av läkare i den psykiatriska slutenvården måste upphöra för att säkerställa att patienten får rätt behandling. Det finns fler aktörer som måste ta ansvar och som psykiatrin måste samarbeta med för att ge en fullgod vård. Han ska inte fortsätta nekas rätt till samtal med terapeut eller psykolog. Skulle inte personkemin fungera med en psykolog ska han ha rätt att byta till en annan.

Hans berättelse visar hur mycket som fortfarande inte fungerar och som inte heller har fungerat bra tidigare inom vården och LSS. Vem eller vilka tar ansvar för att ändra på detta ?

Bekymrad mor